bitchevas

Idag har jag fått svaret, kl 16.20.
Jag hade det jag trodde, livmoderhalscancer som är i stadium 2, vet inte riktigt vad det menas, med stadium.
Jag har gråtit och gråtit i omgånger sen vi åkte från sjukhuset.
Jag har ringt mina vänner och berättat och de hamnar nog oxå i chock, jag och patrik är i chock, F blev ledsen när patrik berättade, G vet jag inte om han förstår han visar då inget, S undrar om jag kommer att bli frisk, Pontus säger mamma gråt inte, så ja, så ja, mamma lesen.

Mina ögon är svullna av allt gråtande så det gör nästan ont att blinka.
Nu undrar man varför lyssnade jag inte på mig själv från början, utan lyssnade på barnmorskan som sa att det är helt normalt, varför lyssnade jag på dem på cellprov tagningen när de sa att jag skulle vänta längre, varför lyssnade jag inte på MIG!!!!!!! nä jag gör som jag brukar lyssnar på andra.

Jag hoppas att jag kan sova i natt.
Framöver när allt sätts igång operation och vad mer de ska göra kommer att vara en tuff tid, för alla

Jag hoppas att det går bra det här, jag är rädd, så rädd.
Jag vet inte vad som väntar mig
en tid med tårar och smärta och sorg

/ Eva